Apg_bibelstudium2

Apostlagärningarna, del 2, bibelstudium Ola Österbacka, S:t Johannes ev-luth. församling 2013–2014 Apostlagärningarna, del 2: Apg 13–28
Den andra huvuddelen av Apostlagärningarna handlar till övervägande del om Paulus (Saulus) mis-
sionsresor och den avslutande resan till Rom. Den omfattar ungefär åren 45–62.
Saulus första missionsresa, Apg 13–14
Kap 13
Barnabas och Saulus sänds ut
Barnabas oc
Profeter och lärare nämns sida vid sida, och det finns ingen indi- kation på att profeterna var av Agabus typ, snarare sådana som sporadiskt förkunnade Ordet med Andens ingivelse. Lärarnas des Niger, Lucius från Cyrene, tjänst motsvarar mera det vi hänför till en präst. Vi känner Barna- bas och Saulus. De övriga är inte omtalade på andra ställen i Bi- beln. Manaen var sannolikt av kunglig eller åtminstone aristokra- tisk börd eftersom han växte upp med Herodes.
Tidpunkten för denna nyskapande händelse anses vanligen vara år fastade, sade den helige Ande: 46 eller 47 (Lenski placerar den till år 49). Tjänsten avser sanno- likt gudstjänst. Fastan, som var partiell, avser här sannolikt de Saulus för den uppgift som jag nämnda personerna. (I äldre tider åt man ingenting före nattvard.) Andens tilltal skedde troligen genom någon av profeterna, och Fastan och handpåläggningen är fria ting, som inte uttryckligen påbjuds. Det var inte en ordination till ämbete, utan en välsignel- seakt. Ordet ”sände” betyder också ”släppa”, ”skilja”.
Apostlagärningarna, del 2, bibelstudium Ola Österbacka, S:t Johannes ev-luth. församling 2013–2014 På Cypern
4 Sedan de hade blivit utsända Lukas understryker att det var Anden som sände, inte församling- av den helige Ande, for de ner en. De for längs Orontesfloden till hamnstaden Seleucia. Sedan fann det ett skepp som tog dem till Cypern, där Barnabas hade växt upp. Hur resan finansierades framgår inte. Cypern har sitt namn efter metallen koppar, och var en romersk provins, kontrol- Lukas är noggrann med att namnge orterna som besöks. Principen för förkunnelsen anges nu: först i synagogorna, som vanligen gav en möjlighet för gäster att frambära en hälsning. Det var via ju- darna som evangeliet skulle föras ut till hedningarna, även om evangeliet inte längre begränsades till judar. Vi får inte veta något om resultatet av predikan.
Johannes Markus omnämns i förbigående som en medhjälpare (troligen i tjänaruppgifter), inte som missionär eller apostel. (Se 12:25 hur han följer med till Antiokia.) Några tror att han undervi- Troligen reste de längs den södra kusten. Den trolldom som Barje- ända till Pafos. Där träffade de sus utövade var lik den som berättas om Simon trollkarlen (Apg 8:9, 11), som blandade in ockultism i religiösa anspråk. Han var dom, en falsk profet vid namn inte längre en utövande jude, men jude av födelsen. Barjesus be- tyder ”son till Jesus”. Jesus är den grekiska formen av Jeshua och Sergius Paulus är känd som prokonsul från en inskrift. Han var en dingen Sergius Paulus, som var intelligent man, och var intresserad att höra apostlarnas förkun- Man är osäker på ursprunget till namnet Elymas och dess språkli- ga syftning till trollkarl. Han uppträder nu som djävulens advokat och försöker hindra att Guds ord predikades, eftersom det hotade hindra landshövdingen från att hans ställning.
Nu introducerar Lukas namnet Paulus via en bisats. Han har burit detta namn som romersk medborgare, men också fått namnet Saul som hebreiskt namn vid omskärelsen som en judisk pojke. Nu övergår man från verksamhet bland judar till de grekisktalande hedningarna, och hednamissionen börjar egentligen med predi- kan inför landshövdingen. Han kommer härefter att nämnas som ledare, medan Barnabas tidigare nämndes först. Paulus får en särskild andeingivelse för att bekämpa trollkarlen. Hans tilltal liknar Jesu ord i Joh 8:44. Tillrättavisningen syftar till omvändelse, för utan omvändelse slutar han i helvetet.
Apostlagärningarna, del 2, bibelstudium Ola Österbacka, S:t Johannes ev-luth. församling 2013–2014 Paulus själv hade blivit blind när lagens ord slog honom. Nu för- hand över dig, och du skall bli medlar han i Andens kraft samma straff över trollkarlen. Han ges ännu en möjlighet av Gud att omvända sig, på samma sätt som solen.” I samma ögonblick föll Saulus. Vi vet inget om hans fortsatta öden, även om noteringar hos Josefus antyder att han kan ha varit med bland landshövding och han gick omkring och sök- Felix vänner (24:24).
Landshövdingen trodde när han såg det som hände, och det var på grund av Ordet som predikades. Lukas har nämnt det viktigas- te: att en romersk hög tjänsteman blev kristen. Vi vet ingenting om vad som hände efter detta eller hur länge apostlarna stannade. Sannolikt stannade de tills församlingen tryggt kunde lämnas åt I Antiokia i Pisidien
Pamfylien var en romersk provins, ett smalt område. Perge låg några kilometer inåt land från hamnstaden Attalia, dagens Anta- och kom till Perge i Pamfylien. lya. Från och med nu omtalas Paulus som ledare. Lukas berättar inte varför Johannes Markus lämnar dem, men av 15:38 ser vi att Paulus inte gillar det. Ingenting omnämns heller om predikoverk- samhet, men på återvägen predikar Paulus Guds ord i Perge Antiokia låg på gränsen till den romerska provinsen Galatien, som omfattade landskapen Pisidien, Frygien och Lykaonien (landska- kia i Pisidien. På sabbaten gick pet Galatien låg i provinsens nordliga del). Varför man så snart fortsatte från Perge och reste genom landet utan verksamhet fram- går inte. Det finns idéer om att Paulus led av malaria och måste söka sig till höglandet. Jfr Gal 4:13. Lukas anger här den metod som Paulus alltid kom att använda: att alltid först gå till synagogan. Sannolikt har de träffat ledande judar så att de var kända när de gick till synagogan. Det var sed att någon som var tillräcklig kunnig kunde anmodas att tala. Det var inte vanligt att man fick ett sådant tillfälle. Paulus, som var en rabbi och hade undervisats av Gamaliel, var en säll- der, om någon av er har ett ord synt och uppmärksammad gäst. Varje synagoga hade sitt äldsteråd och föreståndare, och den som för dagen var ledare gick till gäs- ten och inbjöd med ett artigt tilltal att hålla ett tal som kunde läg- gas upp fritt, efter att man hade läst dagens avsnitt från Mose- böckerna och profeterna (innehåller även de historiska böckerna från Josua till Kungaböckerna). I den hellenistiska världen läste Eftersom den ordinarie gudstjänsten redan var slut uppstod ett sorl i lokalen, som Paulus först tystade med sitt handtecken. Tilltalet ”ni som fruktar Gud” visar att det fanns ”proselyter vid porten” med i salen, som satt på en skild plats. Talet återges i sina huvud- delar som en modell för en missionspredikan. Samtidigt visar det orsaken till att judarna vände sig mot evangeliet.
Apostlagärningarna, del 2, bibelstudium Ola Österbacka, S:t Johannes ev-luth. församling 2013–2014 Talet har som tema: Israel har getts en Frälsare, Jesus. Det har tre delar: 1) Israels historia visar på honom, 2) Gud uppfyllde profeti- orna genom att uppväcka honom från de döda, 3) endast i honom finns förlåtelse och rättfärdiggörelse. Talet börjar med en genom- gång av Israels historia och med en anknytning till Israels Gud som säkert verkade tilltalande på åhörarna.
18 och under fyrtio år bar han Olikt Stefanus, som i sitt försvarstal visar på folkets ohörsamhet, visar Paulus på Guds nåd. Han, liksom åhörarna, vet mycket väl att folket var hårdnackat och motspänstigt, men Gud bar dem.
Det var också Guds nåd mot sitt folk att de kunde erövra det utlo- Den avrundade siffran omspänner tiden i Egypten, ökenvandring- en och tiden fram tills landet hade intagits. Nästan ett halvt mille- nium har Gud verkat på detta sätt för sitt folk. Genom Samuel in- träder en ny tid: han var både domare och profet.
Längden av Sauls regering nämns inte i GT. Det är möjligt att Pau- lus här räknar tiden från ”profetens Samuels tid” till Sauls död. 40 år spelar en stor roll, också som Davids och Salomos regeringstid. Paulus understryker Sauls härkomst i kontrast mot Davids, som Gud avsatte Saul när han var olydig mot Gud (1 Sam 15). Från den dagen växte David till i rollen av den kung som Gud hade över dem. Honom gav han sitt utvalt. David var av judarna erkänd som stamfar till Messias. Trots sina svåra synder var han accepterad av Gud, eftersom han ång- Hittills har Paulus inte sagt något som var kontroversiellt. Nu följer det som inledningen skulle utmynna i: Jesus introduce- ras på scenen. Jesus är Davids son till köttet, och det visar Lukas i Marias stamtavla (Luk 3). Talet är mycket skickligt upplagt. Paulus dröjer ännu med att berätta att Jesus också kom för hedningarna.
Åhörarna kände till både Johannes Döparens verksamhet och ha- de hört om Jesus. Paulus kunde relatera till det som de kände till. vändelsens dop för hela Israels De visste också att profeterna hade sagt att en budbärare skulle Många trodde att Johannes skulle vara den utlovade Messias. Att han, som ansågs så betydelsefull, ändå inte dög att göra mera än Det ni tror att jag är, det är jag en slavs uppgifter i förhållande till Jesus, visar hur hög Messias Apostlagärningarna, del 2, bibelstudium Ola Österbacka, S:t Johannes ev-luth. församling 2013–2014 Nu kommer Paulus till den andra delen av sin predikan, som hit- tills endast varit en historisk översikt. Han markerar det genom att åter rikta sig till de två grupper som var närvarande. Uttrycket ”söner av Abraham” hänvisar till arvet efter patriarken, men Pau- lus tilltalar också de hedningar som har en sann gudsfruktan. Denna del av talet återger igen historiska fakta, men nu så att de 27 Ty Jerusalems invånare och Ledarna hade inte kunnat kräva avrättning om inte folket hade stått bakom dem, och Pilatus hade inte verkställt dödsdomen om inte folkmassan hade krävt det. Skulden förstorades av det faktum de uppfyllt profeternas förutsä- att profetiorna om Messias förelästes varje sabbat. Lenski anser att det borde stå ”förstod inte detta”, så att objektet är det som hän- Paulus beskriver ett justitiemord. Inga lagliga bevis för att Jesus förtjänade döden kunde ges. Man menade att han hädade, men han fick inte bevisa att hans anspråk var giltiga. Judarna gick till 29 Och när de hade fullbordat I all korthet konstaterar nu Paulus att allt som var förutsagt av pro- allt som var skrivet om honom, feterna nu hade skett och att man sedan tog ner honom från kor- set och begravde honom. Här noterar Paulus det fördömelsevärda i att vara upphängd på ”trä”, Gal 3:13. Det finns också en stark detalj i att han begravdes. För judarna var en död Messias lika Notera subjekten: i v 17–25 är Gud den som handlar, i de senare verserna är det det blinda folket och dess ledare. I fortsättningen är det åter Gud som handlar. Nu inträder en väldig kontrast: Gud uppväckte honom – som de, dvs. ni, dödade. Samma kontrast De som han visade sig för räknas upp i 1 Kor 15:5–9. Paulus räk- nar inte sig själv som vittne här. Det gäller dem som var med ho- hade följt honom från Galileen nom under hans verksamhet. Nu skulle dessa bära ut vittnesbör- det till folket, alla de kringspridda runt jorden.
Nu kommer en tillämpning för åhörarna: vi förkunnar för er. Detta evangelium har nu nått dessa judar i förskingringen. 33 det har Gud uppfyllt åt oss, Paulus riktar sig här först till judarna, alla köttsliga barn till Abra- ham och de andra fäderna, dit han och Barnabas också räknas. Han förbiser här ännu de hedniska åhörarna, för att desto starkare skrivet i andra psalmen: Du är vädja till judarna. Citatet är från Ps 2:7. Petrus citerar samma min son, jag har i dag fött dig.
psalm i 4:25–26, och tillskriver den då David även om den inte har någon rubrik. Den anspelar på 2 Sam 7:13, 16. Gud bekräftar att detta ställe avser Jesus när han döps i Jordan (Luk 3:22) och på förklaringsberget (Luk 9:35). Det handlar om hela Jesu verk, som kulminerar i hans offerdöd och uppståndelse.
Apostlagärningarna, del 2, bibelstudium Ola Österbacka, S:t Johannes ev-luth. församling 2013–2014 Nu citerar Paulus Jes 55:3 som bevis för att Jesus uppstått till rike- dom för folken, och det på ett annat sätt än när t.ex. Lasarus blev uppväckt. För han dog senare. Jesus uppväcktes för att leva för alltid. De nådelöften som David fick var allt det som Messias skul- le förvärva åt alla folk. Jesaja talar om att också hedningarna skul- le få del i dessa löften. Dessa löften var fasta, osvikliga. Att Jesaja uttalade denna profetia vilar på Ps 16:10. Petrus citerar ett längre avsnitt i sitt tal på pingsten (2:25–28).
låta din Helige se förgängelsen. Att David dog och blev begraven visar att nådelöftena inte kunde Jesus framställs som en kontrast mot förebilden David: han har uppstått och ska inte mera dö. Därför är det han som nådelöftena Verserna 38 och 39 har sammanfogats i SFB, tydligen för att de språkligt sett inte går att dela så att de motsvarar grundtextens or- honom som syndernas förlåtel- dalydelse. Här börjar nu den tredje delen av predikan: tillämp- ningen och en appell. Det objektiva är att syndernas förlåtelse har förvärvats ”genom honom” för hela världen, och det predikas (av färdig i honom och fri från allt Gud genom apostlarna) för att den som tror ska få del av den per- sonligen och bli förklarad rättfärdig ”i honom”, dvs. den subjekti- va sidan. Det finns en parallell och motsats i uttrycken ”genom Mose lag” och ”i honom”. Här används verbet ”dikaioå” första gången i Apg: förklaras rättfärdig, fria. Det är en forensisk term, dvs. en term som är hämtad från domstolssammanhang, och avser ett frikännande domsutslag. Rättfärdigförklaringen hör samman med ”honom”. Det finns ingen annan väg att bli fri från lagens krav. Paulus un- derstryker det universella: var och en som tror – som att kvittera ut Citatet är från Hab 1:5. Paulus använder det som en varning, inte så att profeten skulle ha avsett just dessa åhörare. Genom otro skulle de försätta sig i samma fålla som de som föraktade profe- 41 Se, ni föraktare, häpna och Det som hände några årtionden efter Habackuks profetia (Hab gå under: en gärning utför jag i 1:5) var så förskräckligt att ingen skulle ha trott om man berättat det i förväg. På samma sätt skulle också Jerusalems andra förstö- aldrig kommer att tro, när man ring 40 år efter Jesu verksamhet, och bara drygt 20 år efter Paulus predikan, vara så förskräcklig att ingen kunde ana. Paulus säger detta som en varning att vända ryggen till evangeliet.
42 När de gick ut bad folket att Antagligen var det synagogans ledare som uttryckte önskan att de de nästa sabbat skulle tala om skulle återkomma nästa sabbat.

Source: http://sanktjohannes.info/download-file/2013/apg_bibelstudium_131024.pdf