Caresci.gu.se

Reserapport från Bali
Caroline Zachau, sjuksköterskestudent, termin 5 För några dagar sedan kom jag hem från mitt stora äventyr på Bali i Indonesien. Jag läser till sjuksköterska på Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin och var på Bali som student i 5 veckor. Jag fick se och uppleva otroligt mycket, så det var verkligen ett minne för livet! Jag rekommenderar alla som har möjlighet att åka utomlands och läsa en kurs att göra det, eftersom det ger en erfarenhet som man aldrig kan skaffa sig i Sverige. Även om jag hade drömt om att åka utomlands under min valbara kurs länge, så var det en hel del förberedelser innan jag kom iväg. Först och främst måste man ansöka om att man vill åka och det gör man nästan ett år innan avresan. Vår grupp åkte 5 dec 2013, men ansökningstiden gick ut redan 1 feb 2013, även om man kan hitta en del restplatser senare, om man har väldigt tur. I ansökningarna skulle man bl.a. skriva och ge en motivering till varför man skulle få chansen att åka iväg och läsa i ett annat land. Har man svårt att finansiera sin resa finns det en hel del stipendier att söka. Jag sökte från Adlerbertska stiftelserna och Vårdförbundet. Jag fick stipendium från det förstnämnda, men inte från det sistnämnda. Mitt tips är att hålla koll på när ansökningstiderna går ut och kanske vara medlem i Vårdförbundet ett tag innan det är dags att söka stipendium. Annars är det ganska enkelt att ansöka, endast några papper man måste fylla i, så jag rekommenderar alla att i alla fall försöka. En annan sak som är viktig att fundera över innan man åker, är ens vaccinationer. Kolla noga upp vilka vaccinationer de rekommenderar i just det landet du ska åka till och var ute i god tid, helst flera månader innan. Tänk på att när man arbetar inom vården kan man behöva fler vaccinationer än när man bara åker dit som turist. Försäkringskort får man från skolan, men visum måste man fixa på egen hand. Det kan vara lite svårt att förstå hur pappren ska fyllas i, så än en gång, var ute i god tid. Innan avresan behövs vissa saker inhandlas. Jag tänker på handsprit, myggmedel, solkräm, hänglås till väskan etc. Myggnät rekommenderas ibland, men på Bali räcker det ofta om man sprejar sig med myggmedel innan sängdags. Om man har lätt för att få myggbett kan det vara bättre att köpa myggmedel på plats, eftersom de är effektivare. Tänk även över vilka läkemedel du kan behöva ha med dig, som t.ex imodium, resorb, panodil och omeprazol. På Bali finns det en del restriktioner när det kommer till klädstilen. När man är i offentliga sammanhang som t.ex. i skolan, på barnhemmet eller på äldreboendet, vill de att man täcker knän och axlar. Ha därför med dig lite andra tröjor än bara linnen och kanske några tunna bomullsbyxor. Innan avresan lär det dyka upp en hel del frågor och då kan man vända sig till Norcis, företaget som anordnar praktikplatserna. De hjälper en även med boende. Vi bodde på Goodway hotel, ett jättefint hotell med trevlig personal och tillgång till pool, AC och eget kök. Hade man någon tvätt kunde man lämna in den till hotellpersonalen, brukade ta någon dag innan man fick tillbaka den. Dock var det ganska långt till praktikplatserna, 30 min till ena kliniken och 50 min till andra, så det kändes som man satt mycket i bilen. Väl på plats blev vi ordentligt välkomnade. Norcis kom och hämtade oss på flygplatsen och körde oss direkt till hotellet, där vi fick landa några dagar innan det var dags för praktik. Innan vi började arbeta på klinikerna hade vi en hel del informationsträffar plus föreläsningar om tropiska sjukdomar. Den första kliniken vi kom till var ganska liten, så det fanns tyvärr inte alltid så mycket att göra. Personalen var däremot väldigt vänliga, glada och pratsamma och berättade mer än gärna om hur rollen som sjuksköterska ser ut på Bali, vilka arbetsuppgifter man kan ha och hur utbildningen ser ut. Ämnen som kärlek, äktenskap och barn var väldigt viktiga för dem och diskuterades också med jämna mellanrum. Det som jag tyckte var bäst med den kliniken var att vi gjorde så många besök på andra ställen. Vi åkte ut i slumområden och delade ut mat till undernärda barn, vi besökte en HIV-klinik där vi informerade om HIV-mediciner och preventivmedel och vi åkte till ett äldreboende där vi sjöng och pratade med de gamla. En av höjdpunkterna var besöket på barnhemmet. Det var någonting som jag aldrig hade sett förut och även om jag tyckte det var väldigt intressant förfärades jag över hur illa de hade det. Överhuvudtaget får man ha i åtanke att Indonesien är ett mycket fattigare land än Sverige, så standarden är inte alls som hemma. Människor har inte alls samma ekonomiska trygghet, vilket gör det svårt för många att ha råd med kläder, mat och husrum. Lyckligtvis är den kommunala sjukvården gratis för alla som kan legitimera sig. Det finns även privat sjukvård på Bali, som är betydligt bättre, men också mycket dyrare. Efter två veckor förflyttades vi till den andra kliniken som var betydligt större med många fler patienter. Jag har lagt märke till att allt är samlat på samma ställe på klinikerna på Bali, man kan få träffa både en tandläkare, sjuksköterska, läkare och barnmorska på samma klinik. På den sista kliniken fanns det även ett förlossningsrum, något som väckte stor uppmärksamhet hos oss studenter. Under de två veckorna vi praktiserade där, fick vi se två förlossningar. Det var otroligt häftigt och någonting jag är så glad och tacksam över att jag har fått se! Under den andra förlossningen fick vi dessutom möjlighet att hjälpa till, så Mimi hjälpte barnet ut, jag torkade av barnet, lade det på mammans bröst, klippte navelsträngen och Felicia förlöste moderkakan. Det är definitivt någonting jag kommer minnas i hela mitt liv och som jag förmodligen aldrig skulle fått uppleva om jag hade haft praktik hemma i Sverige. Om man frågade och visade intresse kunde man få göra en del andra medicintekniska åtgärder som t.ex. kontrollera blodtrycket, ge intramuskulära injektioner, kolla blodsockret och ta venprover. Man behöver inte oroa sig över att kunskapsnivån från utbildningen på Sahlgrenska inte ska vara tillräcklig, för det är inte höga krav de ställer på en när man kommer dit. Man får som sagt ligga på själv för att man ska få några arbetsuppgifter. Något jag förfärades över på båda klinikerna var den dåliga hygienen. De spritar inte händerna mellan patienterna, de tvättar bara av instrumenten lite snabbt efter en undersökning, jag såg aldrig någon som städade eller spritade av några ytor och det var synliga fläckar på dukar och liknande. Jag pratade med en läkare som aldrig hade hört talats om antibiotikaresistenta bakterier, så kunskapen inom det här området är mycket bristfällig. Därför är det mycket viktigt att man har med sig egen handsprit och handskar, som man använder lika flitigt som i Sverige, om inte ännu oftare. Munskydd däremot är de väldigt duktiga på att använda, så det får man på plats. Det var inte alla i personalen som kunde engelska, men de som kunde brukade vara ganska duktiga på att översätta vad patienterna sa. På så sätt fick man en större inblick i hur vården bedrevs på Bali, vilka de vanligaste åkommorna var och hur man behandlade dessa. Om man var i ett rum där ingen i personalen kunde engelska, fick man mest se på, men ibland lär man sig mycket av det också. Allting på Bali var väldigt billigt. Man kunde få en bra lunch för 15 sek och en relativt lång taxiresa för 50 sek. Det är betydligt billigare att leva på Bali än vad det är att leva i Sverige. Det som kostar är resorna som man kan få chansen att följa med på under helgerna. En helg besteg vi vulkaner, en annan åkte vi till norra delen av ön, Lovina, och såg delfiner, badade i vattenfall, hoppade från 15 m höga klippor (om man ville alltså) och besökte något form av zoo. Sista helgen ordnade jag och några från klassen en resa på egen hand till Giliöarna, en ögrupp utanför Bali som är otroligt vacker. Där finns det inga bilar, utan istället åker de omkring med häst och vagn. Vi bodde precis vid havet och ägnade dagarna åt att snorkla, sola och bada. Man ska komma ihåg att man får många chanser att se Bali, softa och bada under sin vistelse, så det är inte bara praktik och plugg som gäller hela tiden. På eftermiddagarna gjorde vi småutflykter som att besöka något tempel, strand eller marknad. Jag vill verkligen poängtera att Bali är en otroligt vacker ö, med många trevliga människor. I deras kultur är det en ära att få en gäst, så man blir verkligen väl mottagen vart man än kommer. De är väldigt tacksamma och vänliga samt måna om att man ska ha det bra. De tror på karma, som går ut på att man får ett gott liv och en belöning efter döden om man är en god människa. Därför kände jag mig faktiskt väldigt trygg på Bali när jag var där, även när vi åkte taxi och var ute sent på kvällarna. Det som man i så fall ska ha respekt för är trafiken, som är mycket hård på Bali. De har i stort sett inga filer, vägmärken eller hastighetsbegränsningar, utan folk kör lite som de själva vill. Dessutom finns det en hel del mopeder på körbanan som krånglar sig emellan bilarna, helst med ett helt gäng med barn på utan hjälmar. Det är inte heller säkert att det finns säkerhetsbälten i bilarna eller nackstöd för huvudet. Man ska också vara lite försiktig med vad man dricker på Bali, eftersom de ibland blandar s.k. arrak i drinkarna. Det är hembränd sprit och har man riktigt otur kan man bli blind eller tom dö om man dricker den. Därför skulle jag rekommendera att man håller sig till förslutna ölflaskor när man är där. Varje vecka skulle man skriva loggbok till läraren och berätta lite om hur man hade det och hur man upplevde praktiken i det land man besökte. I kursen ingår också en hemtentamen som handlar om sjuksköterskans roll i det aktuella landet och vad ett sociokulturellt möte innebär inom vården. Andra skriftliga moment är reserapporten och kursutvärderingen. För att sammanfatta det hela är jag så tacksam och glad över att min resa till Bali blev så bra. Vi fick se och uppleva så mycket, både på praktiken och på fritiden. Jag har fått lära känna en ny kultur och se hur det kan vara att arbeta som sjuksköterska i ett land där man inte har lika stora resurser som i Sverige. Det är erfarenheter jag kommer ha nytta av hela livet. Dessutom var det skönt att få komma till solen och värmen, när alla andra hade vinter i Göteborg.

Source: http://www.caresci.gu.se/digitalAssets/1470/1470457_ht13---caroline-zachau--bali.pdf